Gerhards musikresa

Här kommer en liten text om den musik jag ägnat mig åt sen tonåren. Exempel på musik är också med. Som liten började jag tidigt spela gitarr och upptäckte rätt snabbt att jag kunde spela melodier som jag hörde. Jag gick sen sen en kurs och fick lära mig några ackord. Eftersom det blev populärt med punkmusik i skateboardkretsar blev det intressant att börja spela i band. Jag fick jag med mig min kompis Mikael Nyqvist som lärde sig spela bas. En punkkille vid namn Ubbe fick spela trummor. Jag spelade gitarr och "sjöng". Vi tog namnet Obstipation som betyder förstoppning på latin. Då var vi 14-15  år. Låtarna handlade bland annat om hur illa vi tyckte om bandet Gyllene Tider men även en låt om sport där vi räknade upp gymnastiklärare i Norrköping. Första spelningen kom rätt snart på konstmuseet I Norrköping hösten 1981. Då lät det så här:

Obstipations låt "Sport

 Och såg ut så här:

Punktiden varade inte så länge och vi gick snabbt vidare till hårdrock. Jag fick med mig en trummis Håkan Frisk (då kallad Hockey), en till gitarrist Jörgen Sjöholm (Viting) och en bassist Mikael Johansson. Jag sjöng och spelade leadgitarr. Bandet fick namnet Waves. Vi började hösten 1982 och la av i mars 1983. Men vi hann med en inspelning i februari 1983. Den skedde på natten i Nisses studio i Norrköping. Vi var mycket inspirerade av Iron Maiden:

Waves spelar låten Waves:

Sen blev det fler låtar som denna No faith:

 

Jag har inte hittat någon bild på bandet men tror jag själv såg ut ungefär så här:

Det är lite svårt att datera men efter Waves blev det ett uppehåll i musikspelandet. Jag, Nyqvist och Hockey spelade visserligen några gånger under 1983 i ett Rush-inspirerat band vi kallade Spheres. Det blev sen rätt mycket nötande med gitarr på egen hand under en tid. Vi återuppstod 1984 och började spela i en studio med en producent som hette Lars-E. Han sa ofta "we fix it when we mix it" när det var dags för inspelning. Utöver oss tre fick vi med oss Peter "Plumpen" Lundmark på keyboard. Likt Waves skrev jag alla låtar, sjöng och spelade gitarr. Nyqvist spelade bas, Hockey trummor och Plumpen som sagt keyboard. Sannolikt spelade vi in i september 1984 men även vid andra tillfällen. Vi hade då blivit bättre musiker. Mot slutet kallade vi oss Bax och spelade in några låtar med trummaskin när Hockey inte var med.

Spheres: Rule a land

Spheres: It is not me

Bax: Stages in life

 ♠

Jag tillbringade mer än ett år i Karlskrona hos militären men flyttade hösten 1986 till Uppsala för att plugga till psykolog. Jag gick med i Östgöta Nation och i samband med en mottagning för nya studenter ställdes frågan om det fanns någon som spelade gitarr eller bas. Min kurskamrat Lisa Breitholtz sa åt mig att räcka upp handen. Det slutade med att jag fick provspela för bandledaren och arrangören Mats Nyfjäll samt bassist/gitarrist Fredrik Ellwén och jag kom med i studentorkestern/storbandet Östgöta Nationskapell. Det kom att bli sju år med den orkestern. Det finns massor att berätta om dessa år. Jag fick snabbt lära mig spela efter ackordanalys och även jazzackord som jag inte kände till. Solon var jag visserligen van vid men inte jazzstandards. Bara efter några veckor var det spelning på Vaksala torg och sen följde en spelning inför nationspublik som agerade som om vi vore Beatles. Massor av spelningar och rep blev det genom åren och två skivor (Jazzå, rock?!, Yo!) plus en singel. Orkestern bestod av entrepenörer och efter ett brev till Cloetta fick vi en massa påslakan med kexchokladmotiv som  syddes om till kavajer. Vi fick dessutom gratis kexchoklad under flera år som delades ut till publiken. Så här såg vi ut i samband med en invigning av ett fotbollsevenemang på Råsunda (EM-invigning 1992):

Vi genomförde även flera resor till Åbo. Här ser jag ut att vara upptagen med ett solo under en Åbospelning:

Vi spelade 1992 in en CD Yo! där en av låtarna var Jag vill ha kex:

Tiden med orkestern innebar även en massa andra musikengagemang. Jag spelade exempelvis gitarr i spexorkestern under flera studentspex (uppsättningar) vid Östgöta nation, gick med i ett coverband som spelade mer soulmusik Partypaddan (plus ett band som spelade nyåret 1988-1989 som hette After 88's) och var med som vikarie i några orkestrar i Uppsala.

 ♠

Mot slutet av tiden med kapellet blev det lite annan musik och fokus på doktorerande. Jag blev rekryterad av några gymnasielärare som hade ett coverband vid namn Eltons.  Efter ett tag blev det en annan konstellation där Mats-Olof Söderberg (bas), Martin Cevert (keyboard), Ann-Sofie Carlsson (sång), Mats Aronsson (sång), och trummisen Johan Jern spelade coverlåtar. Vi repade i en källare och hade spelningar då och då på fester. Rätt klassiska coverlåtar och min roll var att spela gitarr och riva av solon. Bandet hette Kalles cover. Jag fortsatte med detta gäng några år men slutade runt 1996 då jag åkte iväg på postdoc till England. Så här såg vi ut i replokalen (Mats Aronsson tittar fram. Han finns tyvärr inte med oss längre och gick bort alldeles för tidigt):

Och under en typisk spelning med Mats-Olof på bas och jag på gitarr:

Det finns en hel del sparade kassettband från den tiden och här är ett exempel på en cover av B.Marley:

Kalles Cover: I shot the sheriff

Under många år spelade jag inte med andra. Gitarren stod alltid framme hemma och under alla år har jag lyssnat på musik och spelat själv (t.ex. försökt spela gitarristen John Scofields låtar). År 2014 skrev några barndomskompisar en bok om punktiden i Norrköping Punk i Peking och började dessutom spela själva. Det inspirerade mig och Nyqvist att skriva en bok om våra skateboardminnen Skateboard i Norrköping (2016). Men även spelandet lockade och Nyqvist kom på att hans svåger Gareth Williams spelade och hade en replokal i sin källare i FInspång. Sen hösten 2016 repar vi och spelar ibland för publik. Så när som på Sport är det enbart covers och unplugged. Denna hemsida är för det lilla bandet. Här är exempel på hur det låter idag:

Obstipation nutid: Englishman in New York

Så här i efterhand är det märkligt att reflektera över hur stor del av mitt liv jag ägnat åt musik samtidigt som själva gitarrspelandet på sätt och vis kom av sig efter åren i Uppsala. Den främsta anledningen är nog att det fanns annat att pyssla med som forskning och familj. Även om en del solon så här i efterhand nog låter hyfsat bra än idag får jag konstatera att jag är en i mängden av många gitarrister. Möjligen förutspådde jag detta redan som 18-åring med låten Average boy (Spheres) som får avsluta denna flik.

Spheres: Average boy